Höst, mörkret infaller.
G U L D H J Ä R T A N - tillägnad Julia & Lova
Ni kom in i hennes liv. Tog det med storm. Kärleken till er går inte att beskriva. Hon vill ge er allt. Livet. Utmaningarna. Ödet. Upplevelser. Kärlek. Skydda er från allt ont i världen. Ge er kärleken till livet. Vid er sida finns hon alltid. Ni är hennes änglar. Änglar som får henne att orka le de tuffaste stunderna. I tanken är ni alltid nära, bland de närmaste personerna i hjärtat. Där vilar ni, som skyddande guldhjärtan. Fina små guldhjärtan.
E N D A G
Lyft henne i dina armar, se på henne med dina klarblå ögon, ge henne allt.
En dag. En tid. Kan allting vara försvunnet.
Hon är din prinsessa, du är hennes prins. Tillsammans dansar ni i fullmånens sken.
Hand i hand kliver ni över eld tillsammans, ni utmanar livet, glöm inte att älska varandra.
En dag. En tid. Kan det vara försent.
R A M L A R O M K R I N G
Det finns skratt i hennes ögon, de glittrar, de njuter av livet.
Ibland kommer en storm, den rör om, förstör det vackra, suddar ut glittret.
Skapar ett djup, ett mörker, som endast de som kommer nära kan se.
Hennes ögon förvandlas, från lycka till, tomhet.
I mörkret ramlar hon omkring, håll hennes hand, möt hennes skräck, hjälp henne ut.
Ut från ondskan, in i tryggheten, i själen, i lugnet.
Förvandla ögonen åter igen till glitter, ge henne kraft, styrka att orka lite till.
Innan det är för sent. Innan mörkret tar henne. Kanske kommer hon aldrig mer tillbaka.
Hjälp henne. Hjälp henne att sluta ramla omkring. I mörkret.
L E K EN M E D D E T S K Ö R A L I L L A H J Ä R T A T
Du lyfter henne, ger henne uppmärksamheten hon längtat efter. Kysser henne försiktigt.
När du inte orkar mer, puttar du ut henne, glömmer bort, ignorerar.
En lek, en lek om liv, känslor. Magiska känslor.
För dig är det en lek. För henne är det livet.
L O V E H U R T S
Kärlek.
Fantastiska kärlek.
Det fanns en tid då kärlek var det finaste på jorden.
Kärlek.
Jävla kärlek.
Det finns en tid, då kärlek gör ont.
Där ensamheten gör sig tydlig.
Ensamheten.
Mörkret.
Kärlek.
R A G D O L L
Bortkastad, bortglömd, ignorerad.. som en trasdocka.
En liten trasdocka!
T H E A R K
Du tog henne i dina armar, i din varma famn fick hon drömma sig bort. Du sjöng med din vackra röst, skör, hes
och mystisk. Dina fingrar nuddade vid hennes, sakta, försiktigt, smög ni in i varandras själar och utbytte känslor. Dina läppar snuddar vid hennes panna, försiktigt kysser du henne. Själen flyger.
Vart är ni på väg? Vad är det som händer? Ses ni igen?
Era fingrar trasslar in sig i varandra, dina ögon tindrar, hon ler. Sakta sprider sig lyckan. Lyckan av att vara sedd, hörd och berörd. Känslan av att vara någon, vara i ljuset, i soluppgången, skina, skina som aldrig förut. Hennes skratt skär igenom luften, sakta, försiktigt ler hon, möter din blick, gömmer sig i din varma famn.
Vart är ni påväg? Vad är det som händer? Ses ni igen?
Ska hon våga hoppas? Våga ge en bit av sin själ? Är det på lek eller på allvar? Är det idag eller föralltid?
För en dag, för en sekund, gav du henne energi att orka leva lite till. Du gav henne tid och lust att fortsätta
färden, den ensamma färden genom livet. För en sekund. Räddade du hennes liv.
