En fin stund.


Värme. Du har henne i din famn. Hon ler, försiktigt ler hon emot dig. Vad är det du ser?
Hennes händer är lena, små och de skakar. För vad gör de här?
En lek. Det är på lek. En lek på liv och död. En magisk stund.
Bara för nu, inte för evigt, en stund, bara en stund.
Tillsammans leker ni i en värld som inte finns. ´
En stund. En liten stund.
En fin stund.


Snälla, jag ber dig, snälla...

"Kraft, jag önskar jag kunde ge dig lite kraft. Kraft som kunde ge dig orken att ge mig ett leende. Mod, jag önskar jag kunde ta mod till mig att förklara hur betydelsefull du är. Blunda,  jag blundar, jag vill inte se. Se dig ramla sönder, framför oss ramlar du ihop. Du förändras. Snälla, en gång, för en gång, ljug och säg att du mår bra. Mitt hjärta slits sönder. Låt mig bära lite smärta. Försvinn inte, snälla kämpa lite till, för oss. Kraft, jag önskar jag kunde ge dig lite kraft".


Caroline. 12 Oktober 2010

16 år och skör, så skör.

 
Din arm yr genom luften, den träffar taket, det spricker, som sprickor i hennes själ spricker taket, det går sönder.
Det flyger träbitar över henne, som ett regn med hagel.
Hon är äcklig, vidrig, inte någonting värd.
Ingen vill ha henne, ingen vill ha en flicka som henne, liten och skör. Ingenting värd, absolut ingenting.
Fel kläder, fel smink, fel attityd. Ingen vill ha henne, ingen, absolut ingen.
Orden, orden du sa, allting du gjorde. Tiden går vidare, många glömmer, men hon glömmer aldrig, orden du sa.

En skör ungdom, en skör själ, en osäker blomma som var på väg att blomma ut. Du ville förstöra,
krossa och förinta.

I dolda rum, när ingen såg, sa du orden, orden som krossade, förstörde. Henne.

Du kasta ut henne, skrikande i panik stod hon där, kall och frussen, du bad henne gå, gå hem. Utan skor, utan skor, i strumpor bad du henne gå, gå hem i kylan. Du skrek, som du skrek..

Hon grät, tysta tårar föll ner för hennes kinder.

Allt, du var hennes allt, den enda människan i världen som älskade henne, utan dig var hon ingenting.
Du var hennes kraft, hennes ben, hennes allt.

Där stod du, skrek, slog och hatade. Du hatade henne, du var hennes allt, och du hatade.

Förvandligen, förlusten av vänner, förlusten av sig själv. Du tog allt, du förvandlade henne, till din, till din prinsessa, som ingenting var värd. Du tog hennes hjärna, ändrade hennes ord till dina, du hade henne i ditt grepp, i din fångenskap, i ditt koppel. Som en lydig hund följde hon dig genom livet, var din bästa vän. Du stal hennes själ, du tog allt, gjorde det till ditt.

Ingen vill ha henne, ingen vill ha en flicka som hon, liten och skör. Ingenting värd, absolut ingenting.

Orden som aldrig försvinner, som alltid finns kvar, i det mörka rummet, där träbitar yr.

Hon slet sig loss, från ditt grepp slet hon sig loss, ensam, kampen, kampen om livet hade börjat. En lång väg,
en lång traglig väg väntade, för att få tillbaka livet, själen. Själen du tog och krossade.

Här är hon nu, stark, trygg och modig. Vem är du? Vem blev du?

 


Skör

Önskan.

Tillsammans kryper ni ner i sängen, bland alla kuddar, ni förenas. I kärlekens magi förenas era hjärtan.
Dina händer stryker över hans bröst, era ögon möts. Han ler, i dina ögon ser han styrkan, kärleken och hoppet.
Hans händer rör vid din kind, du ler, du lyser, du syns. I mörkret tindrar du, så som du aldrig tindrat förut.
Du syns, hörs, berörs. Lycka. Du känner lycka i hela din själ, du känner förtroende, du ser framtid, framtid tillsammans.  Du berörs. Någon lyssnar. I mörkret, tindrar du, som du tindrar. Magi.

Tomhet.

Du syns inte, du hörs inte, du finns inte. Närheten. Du saknar närheten, du saknar känslan. Känslan av att vara någons, något, någon. Utan kärlek, utan närhet, utan uppmärksamhet.. du är utan allt. Du försvinner sakta, sakta försvinner du in i mörkret, in i det dystra, det djupa. Där ingen ser, ingen förstår, ingen vågar. Allting är borta. Du hade allt en gång lyckan, magin, närheten. Du kastade bort det, med stormen försvann allt du någonsin våga tro på. Nu är du här, ensam, i mörkret, utan närheten. Våga och vinn, du måste våga satsa igen. Ge allt. Våga tro på kärleken, våga vara nära, våga njuta, våga bli sedd, våga vara den du är. Den du är är den du är, oavsett!


Drog.

Du gör henne lycklig, du ger energi, och du gör henne fin. Stark, hon blir stark. Hon syns, hon berörs och hon hörs. Hon får kraft att göra det hon annars inte vågar. Hon dansar bland älvorna. Du får henne att må bra, för stunden. För stunden blir hon lyckligast i världen. Äntligen är hon någon. 
Sluta. Varför ska hon sluta med något som får henne att dansa, le och skratta? Varför ska hon sluta med något hon älskar? Det gör henne lycklig, varför sluta?


Tystnad.

Det är fel, fel att prata om. Prata om djupet, känslorna, hatet. Fel, så fel. Glad, le, skratta. Du ska vara glad. Ingen ska se ditt inre, ingen ska se innanför dina dörrar. Ingen får se smärtan, mörkret, hatet. Ingen. Lycka, du är lycklig och ditt liv skiner. Vad är det som skrämmer? Vad är skrämmande med äkta känslor? De beror, påminner, påminner dig om att ditt liv inte är perfekt. Du. Du ska vara glad, inte gråta, inte vara nere. Skratta, du ska skratta åt livet. Tacksamhet. Vara tacksam. Omogen, töntig, du är töntig. Le. Skratta. Sluta vara omogen.
Gråt för fan inte.


Fel. Du är fel.

Den du är, det är fel, så fel. Ointressant. Allt du säger det är inte värt något. Var tyst. Le, var tyst. Dum. Du är dum, riktigt dum. Prata inte. Tala inte om dina oviktiga saker. Tyst. Var bara tyst.
Blyg. Var blyg. Var inte för glad. Tappa energi, var lugn. Tyst. Var bara tyst.
Den du är, det är fel, så fel. Ha inte det där, var inte så, gör inte så. Den du är, är fel, så fel.
Du är ingenting värt. Ett fint tidsfördriv. Förändra och förvränga. Syns inte, hörs inte, var inte den du är. Förändra. Bli en docka, fina ögonfransar, leendet. Stel. Var stel. Tyst, och stel. Tyst.

Den du är, det är fel, så fel.



31 September 2010


Hur vågar du?

Kärlek. Vad är det egentligen? Hur blir vi kära? Vad är det som gör att vi ger vårat liv i någon annans händer? 
En berusning i en annan människa. Någon lockar, attraherar och inspirerar. Vi delar med oss av vår själ, blottar vårat inre, ger allt. Kärlek, ja, Vad är det egentligen?

Kärlek kommer och kärlek går. Hur vet vi när den kommer bestå? Vad är kärlek värt när den kan bytas ut? Vad är kärlek värt när den kan rinna ut i sanden? Vad är kärlek?

Hur unik är kärlek om du kan förälska dig på nytt? Finna nya vägar, nya broar, nya känslor.

Brinna, kärlek kan brinna, av lycka. Värme i kroppen, tryggheten, närheten.
Kärlek kan också brinna ut, försvinna, som aska spridas med luften.
Den kan vara förkrossande och göra ont. Förbaskat ont. Ont. Riktigt ont.

Kärlek, en drog, en endorfin, en känsla. Magi. En livsfarlig känsla som kan förbrylla din värld. Kärlek ger allt, men vad är den? Vad är det som gör att vi förälskar oss?

Är det här rätt? Du frågar dig om det är rätt? Vem är den rätta?
Hur vet vi? Hur vet du? Hur vet jag?

Om du har gett ditt hjärta till någon annan, hur ska du då kunna ge det vidare?

Vågar du? Vågar du hoppa, hoppa ner för vattenfallet, simma med vågorna, som en delfin, förälska dig på nytt. När du vet, långt där inne, i mörkret, så vet du, att en dag, en dag kan vattnet sluta rinna, vågorna stilla, sakta, mycket sakta så försvinner delfinen och du står där ensam. Ensam med en känsla som du en gång trode var sann.

Hur vågar du?

 


Ensamheten

I lyckan, finns en tomhet, ett hål, ett hål som inte är fyllt, det fattas.. det fattas kärlek!
Livet leker som svalorna bland molnen, som i dans förs själen omkring på ängen. Lyckan gör sig påtaglig, någonting fattas, någonting som gör livet heligt, helt och fantastisk!
Du, du skulle vara här, smeka min kind, kyssa min panna och hålla om mig.. du.. du skulle vara här.
Varför är du inte här?
Varför tar du inte mig med storm?
Bär min själ, över tröskeln, bär min själ, in i kyrkan, bland löften och trohet, du skulle ge mig löftet.
Tills döden skiljer oss åt!


Aldrig igen.

Den är död, låt oss hitta den igen, kärleken som fick oss vid liv, som väckte våra kroppar till dansande fjärillar.
Varför dog den? Varför kan den inte vara vid liv? Varför kan den inte dansa i takt med fågelsången?
Kärleken bara dog! Ge oss den tillbaka, kärleken. Låt oss falla in i lyckan, bland molnen låt oss dansa bland molnen, där uppe i skyn. Låt oss hitta varandra igen, ge oss passion och attraktion, ge oss våra liv tillbaka!

Det vi en gång hade, kommer aldrig gå att hitta igen!


Dödens änglar

Hjälplös faller de bort, bort mot ljuset, in i tunneln. Vad händer?

Ser ni oss, lever ni med oss, finns ni omkring oss?

Snälla försvinn inte, visa era själar, skydda oss från ont. Sprid glädje och skratt. Lär oss hitta glädjen i sorgen. Sorgen i glädjen. Känslan av att ni finns kvar. Sprid värme och lycka. Värm oss med er närvaro, torka våra tårar.

Hjälplöst faller vi bort då ni försvinner ur våra liv.


Äntligen, äntligen andas vi igen!

Blåsten efter tornadon börjar lägga sig. Sakerna står åter på plats igen. Vi ser på varandra med nya ögon. Vänskapsband byggs upp på nytt och återigen kan känslorna passera. Inte som förut, inte på samma sätt, men med en trygghet och en glädje som tidigare fanns, innan tornadon slog till.


Sjukdomen

Du står där, svag, svag i dina armar, svag i dina ben.
Cancern tog en del av dig, en del av dig tog sjukdomen.
Den tar våra minnen, våra stunder, våra liv.. våra liv tar den, trasar sönder våra liv.
I spillror, ligger det där, livet,.. sjukdomen tar allt..
Den smyger sig in i våra liv, som en skugga över ljuset, lägger den sig, som en dimma över livet.
Det är svårt att se klart, se ljuset, när dimman, mörkret ligger över oss.
Låt oss få mer tid, det är inte över än, vi behöver mer, mer minnen, mer stunder, mer lycka.
Ge oss lycka, innan du tar det finaste i från oss.
Sjukdomen, sjukdomen tar allt från oss, den tar våra liv. Våra sköra liv!

 


?

När syns vi?

Vart är du, du vackra, mörka och mystiska man?
Vart gömmer du dig? Bland berg och dalar har jag letat, vart finner jag dig?
När tänker du visa dig, i det klara ljuset av strålar från solen? När tänker du ta mig med
storm in i din famn och visa mig världen från dina underbara axlar?

Jag är redo, redo att kasta mig in i det nya äventyret som står framför oss. Nu fattas bara du, du, du vackra,
mörka mystiska man!

När är det vår tid? Vår tid att få blomma?


Höst, mörkret infaller.

G U L D H J Ä R T A N - tillägnad Julia & Lova

Ni kom in i hennes liv. Tog det med storm. Kärleken till er går inte att beskriva. Hon vill ge er allt. Livet. Utmaningarna. Ödet. Upplevelser. Kärlek. Skydda er från allt ont i världen. Ge er kärleken till livet. Vid er sida finns hon alltid. Ni är hennes änglar. Änglar som får henne att orka le de tuffaste stunderna. I tanken är ni alltid nära, bland de närmaste personerna i hjärtat. Där vilar ni, som skyddande guldhjärtan. Fina små guldhjärtan.



E N   D A G

Lyft henne i dina armar, se på henne med dina klarblå ögon, ge henne allt.
En dag. En tid. Kan allting vara försvunnet.
Hon är din prinsessa, du är hennes prins. Tillsammans dansar ni i fullmånens sken.
Hand i hand kliver ni över eld tillsammans, ni utmanar livet, glöm inte att älska varandra.
En dag. En tid. Kan det vara försent.


R A M L A R  O M K R I N G

Det finns skratt i hennes ögon, de glittrar, de njuter av livet.
Ibland kommer en storm, den rör om, förstör det vackra, suddar ut glittret.
Skapar ett djup, ett mörker, som endast de som kommer nära kan se.
Hennes ögon förvandlas, från lycka till, tomhet.
I mörkret ramlar hon omkring, håll hennes hand, möt hennes skräck, hjälp henne ut.
Ut från ondskan, in i tryggheten, i själen, i lugnet.
Förvandla ögonen åter igen till glitter, ge henne kraft, styrka att orka lite till.
Innan det är för sent. Innan mörkret tar henne. Kanske kommer hon aldrig mer tillbaka.
Hjälp henne. Hjälp henne att sluta ramla omkring. I mörkret.


L E K EN  M E D   D E T   S K Ö R A   L I L L A   H J Ä R T A T

Du lyfter henne, ger henne uppmärksamheten hon längtat efter. Kysser henne försiktigt.
När du inte orkar mer, puttar du ut henne, glömmer bort, ignorerar.
En lek, en lek om liv, känslor. Magiska känslor. 
För dig är det en lek. För henne är det livet.


L O V E  H U R T S

Kärlek.
Fantastiska kärlek.
Det fanns en tid då kärlek var det finaste på jorden.
Kärlek.
Jävla kärlek.
Det finns en tid, då kärlek gör ont.
Där ensamheten gör sig tydlig.
Ensamheten.
Mörkret.
Kärlek.


R A G D O L L 

Bortkastad, bortglömd, ignorerad.. som en trasdocka.
En liten trasdocka!


T H E  A R K


Du tog henne i dina armar, i din varma famn fick hon drömma sig bort. Du sjöng med din vackra röst, skör, hes
och mystisk. Dina fingrar nuddade vid hennes, sakta, försiktigt, smög ni in i varandras själar och utbytte känslor. Dina läppar snuddar vid hennes panna, försiktigt kysser du henne. Själen flyger.

Vart är ni på väg? Vad är det som händer? Ses ni igen?

Era fingrar trasslar in sig i varandra, dina ögon tindrar, hon ler. Sakta sprider sig lyckan. Lyckan av att vara sedd, hörd och berörd. Känslan av att vara någon, vara i ljuset, i soluppgången, skina, skina som aldrig förut. Hennes skratt skär igenom luften, sakta, försiktigt ler hon, möter din blick, gömmer sig i din varma famn.

Vart är ni påväg? Vad är det som händer? Ses ni igen?

Ska hon våga hoppas? Våga ge en bit av sin själ? Är det på lek eller på allvar? Är det idag eller föralltid?

För en dag, för en sekund, gav du henne energi att orka leva lite till. Du gav henne tid och lust att fortsätta
färden, den ensamma färden genom livet. För en sekund. Räddade du hennes liv.

 


Snälla, några dagar till.

Hösten är snart här. Mörkret drar över oss.
Kvällspromenader är inte längre ett faktum. För vad väntar bakom hörnet?
Ljusa kvällar, promenader, med tankar och musik klockan 22 har varit en frid, har sensommar mörkret tagit lugnet nu?
Hur ska sömnen infinna sig? Hur ska tankarna komma ut? Tankarna som skapar mardrömar. Drömmar om det som skulle varit, framtiden som inte blev.

Är kroppen redo för mörket, har ljuset gett energi och endorfiner att klara hösten? Mörka hösten, med tankar om livet, ensamhet, i mörkret.

Ge oss lite mer sommar, frihet och livsglädje. Låt oss spara lite mer energi, att orka hösten.

Höst, ordet Höst, klingar inte lika fint som Vår. Vår då allting blommar, kärleken slår ut, för vissa..
Promenader, tussilago efter vägen, vitsippor som knoppar ut och sol som värmer i ansiktet.
Höst, då allting dör, löven faller till marken, mörkret.. ja.. mörkret kommer och så gör tankarna.

Mer sommar, ge oss mer sommar. Snälla.. bara några dagar till!


Söndertrampad!



Orden du sa,
orden du inte sa,
allting kommer igen.

Ska hon våga hoppas?
Lägga sin själ i någons händer, då den så lätt går i kras?
När någon så lätt hoppar, spottar och krossar den?

Med ord,
orden du sa,
och dem du inte sa.

Du tog en del av den,
förstörde den,
med dina ord förstörde du den,
när den äntligen var hel igen.

Med ord, orden du sa, och dem du inte sa.
knäckte du den.
du förstörde.

Hur ska hon våga låta någon komma nära igen?
När någon kan knäcka den?
Dra ner den i mörkret?
Där långt nere, i mörkret, har den legat så många gånger, själen.
Nu är den i ljuset, i lyckan, i friheten.

Men..
den kan förstöras av ord, av små oskyldiga ord,
kan den krossas och förstöras.
Själen...
Igen..


Caroline Sammels 2010

Framtiden, som aldrig blev av.

Vänskap som blev kärlek, kärlek som skulle bli vänskap

Vänskapen som skulle bestå försvann med regnbågens sken. Kärlekens som fanns försvann in i älvornas dans och förvandlades till en skör vänskapsmagi, magin försvann då älvorna flög till regnbågens slut. Kärleken är försvunnen för alltid. Vad händer med vänskapen? Kommer den tillbaka då regnbågen skiner? Skiner regnbågen åter igen, eller är den försvunnen med älvorna?

Snälla, försvinn inte..

Caroline 2009


Framtiden


Ett mörkt hål, en vild vuxen äng, en orörd sjö.
Ovisheten, rädslan och skräcken. Spänningen, nyfikenheten och längtan.
Låt den komma, låt oss få hoppa i vattnet, dansa på ängen och kika ner i hålet.
Vågar du, vågar jag.


Caroline 2009


WHY?


Varför förde ödet oss samman för att sedan splittra våra hjärtan?


Caroline 2009



Fånga mig

Fånga mig när jag faller
Bär mig med dina starka armar
Stryk mina kinder med dina vackra händer
Få mig att le igen, skratta med mig

Fånga mig när jag faller
Släpp mig aldrig mer
Håll mig i handen och led mig genom livet
Låt oss gå genom livet hand i hand

Fånga mig när jag faller
Tappa mig inte igen

Nästa gång faller jag
ner
i marken
hårt.

Låt mig inte falla mer.


Caroline 2009




Den vackra framtiden

Sorg, sorg över det som aldrig blev.
Framtiden som försvann, med vinden blåste den iväg, lång, långt bort, i mörkret.

Må den vila i frid, framtiden som aldrig blev av.



Caroline, 2010



Den sköra själen

Du smeker själen, akta, den kan gå sönder.
Många gånger förut har den spruckigt, gått sönder, i bitar, i glasbitar har den legat där på marken.
Några har trampat, stampat och spottat på den.
Nu har du den i dina händer, akta, den kan gå sönder.
Var varsam, kyss den med dina mjuka läppar, få den att le med dina fina och vackra ord.
Skada den inte som andra, svär inte åt den, ignorera den inte, slå den inte.
Akta, den kan gå sönder. Du har den i dina händer, den sköra själen.


Caroline 2009

De döda ögonen tindrar.

en fjärill kommer flygande, med luft under vingarna, flyger den sakta, vackert genom luften.
i olika färger skimrar den, den får andra att hämpnas över dens elegans.
för mig är du fjärillen, min vackra sköra fjärill. underbar, genuin, elegant men framför allt fridlyst. det finns få som dig, du är speciell ingen annan lik.

du får mitt hjärta att slå några extra slag.
du får mina frysna läppar att le, min mörka själ att dansa, mina döda ögon att tindra.
bara du skapar denna känsla, bara du med dina sköra ord, din varsamhet.
tack underbara du, för att du får mig att le igen.¨


12 oktober 2008

Söndersliten!


När ditt hjärta slits ut, någon hugger i det och sedan stoppas det tillbaks, nertrampat och krossat. Nu är det upp till dig att laga det, sy ihop det med den tunna tråden och limma med det bästa limmet.
Frågan är, ger du någonsin igen bort ditt hjärta? Kommer det gå att laga om det ännu en gång krossas?
Berättar du någonsin för någon om dina innersta hemligheter, som ingen egentligen borde veta, förutom den närmaste, närmaste personen?
Tar du steget ut i livet? Litar du någonsin på någon så innerligt igen?
Ger du ditt hjärta i någon annans hand igen? Vågar du?
Risken att allting faller sönder igen, kommer alltid finnas där.

17 februari 2009

Why?

Varför förde ödet oss samman för att sedan splittra våra hjärtan?

11 Mars 2009

Sorg


Sorg, sorg över det som aldrig blev.
Framtiden som försvann, med vinden blåste den iväg, långt långt bort, i mörkret.

Må den vila i frid, framtiden som aldrig blev av.


Den sköra själen



Du smeker själen, akta, den kan gå sönder.
Många gånger förut har den spruckit, gått sönder, i bitar, i glasbitar har den legat där på marken.
Några har trampat, stampat och spottat på den.
Nu har du den i dina händer, akta, den kan gå sönder.
Var varsam, kyss den med dina mjuka läppar, få den att le med dina fina och vackra ord.
Skada den inte som andra, svär inte åt den, ignorera den inte, slå den inte.
Akta, den kan gå sönder. Du har den i dina händer, den sköra själen.

Hon & Han i en vacker melodi

Hon & han i en vacker melodi

Hon ler, tittar djupt in i hans gröna ögon.
Deras hjärtan slår i takt till gräshoppornas väsen
Som melodin av ett munspel dansar deras fjärilar i maggropen.
I solnedgången möts deras mjuka läppar.
Minnen, nuet och framtiden möts och blandar en härlig harmoni.

Vart har de varit?
Vart är de på väg?
När syns de igen?

Pirret sprider sig i kroppen.
Spänningen av den nya attraktionen yrar i atmosfären.
Han för sina fingrar igenom hennes blonda lockar.
Han ler, tittar in i hennes tindrande ögon.
Han ser mörker som förvandlas till ljus.
 jus som förvandlas till lycka.

Vart har de varit?
Vart är de på väg?
När syns de igen?

De kysser varandra, utbyter saliv.
Ödet har fört dem samman.
Han är här för att göra henne lycklig.
Hon lägger sin själ i hans vackra händer.
De tittar på varandra, hon & han i en vacker melodi.

Fånga mig

Fånga mig när jag faller
Bär mig med dina starka armar
Stryk mina kinder med dina vackra händer
Få mig att le igen, skratta med mig

Fånga mig när jag faller
Släpp mig aldrig mer
Håll mig i handen och led mig genom livet
Låt oss gå genom livet hand i hand

Fånga mig när jag faller
Tappa mig inte igen

Nästa gång faller jag
ner
i marken
hårt.

Låt mig inte falla mer.

Hjärtan som glöder


 

Han gick där längs gatan, blonda lockar och en ståtlig kropp.
Hon staplade fram på höga klackar med nervösa steg.
Äntligen skulle deras själar mötas, på riktigt.
Kärlek vid första ögonkastet.

Den dagen, den vackra försommarnatten i maj.
Då allting hände, två hjärtan förenades till ett.

Kärleken tändes, låt den aldrig slockna, låt den glöda föralltid.

Välkommen till min extra blogg.

Här har ni min extra blogg.

En blogg där jag reflekterar tankar. händelser och funderingar på mitt speciella lilla vis.

Ville skilja dessa från min vanliga "dagboksblogg".

Hoppas ni kommer gilla den. Har den främst för min egen skull. Skönt att ventilera lite :D



Kiss and Hugs
Caroline


 


RSS 2.0